torsdag 6 september 2012

Vad händer?

Lillans mage är fortfarande orolig, så nu har jag på eget bevåg slutat med mjölk sen tre dagar tillbaka. Kan ju inte skada att testa i alla fall, måste bara komma ihåg att köpa kalciumtabletter om det blir en längre tid utan mjölk.

Idag blev första gången på babysimmet, mysigt! A verkade gilla det, log stort vid några gånger och såg väldigt förundrad ut. Allt funkade fint. Nu längtar jag ännu mer till nästa tillfälle.

Under några dagar har pluttan börjat acceptera nappen mer och mer eller fått till sugtekniken helt enkelt. Nattningarna (och sovstuderna på dagen) känns mycket smidigare *peppar peppar* när hon har nappen som tröst, behövde inte gå omkring och vagga henne i famnen för att hon skulle somna. MEN... det kanske inte har med nappen att göra men det sammanföll precis med första natten som vi använde nappen, nämligen att lillan hade klöst sig själv i ansiktet. Hon har flera små sår i pannan och runt näsan. Stackars liten, jag tycker det ser hemskt ut och känner mig som världens sämsta mamma. Hur som helst fick jag för mig att hon blev irriterad när hon vaknade och märkte att hon tappat nappen och då rev hon sig...? Nu har jag försökt fila ner naglarna ännu mer (vågade inte klippa mer) och satt på henne tunna bomullsvantar när hon ska sova. Bökigt och säkert lite obekvämt för lill-pluttan men vad gör man?

Imorgon blir vårt älskade barn tre månader och det är även dax för vaccination. Ska försöka uppdatera då igen med info. om hur det gick med vaccinationen och även en liten lista om Astrid som tremånadersbebbe.

1 kommentar:

  1. Vet du, det där med att klösa sig är vanligare än man tror. Matilda klöser sig själv rätt ofta, och då har jag märkt att det hjälper att plocka upp henne, att hon bara behöver kärlek. Men ibland kan det vara så enkelt att hon är hungrig [oftast]. När hon fått lite mat , kommer hon till ro och somnar om. Prova det.

    Nappen i all ära, men det är rätt jobbigt när de tappar den och börjar hålla på..haha.

    Lycka till med vaccineringen. Hoppas det slipper bli allt för trist.

    Massa kramar/
    Luiza

    SvaraRadera